Konsekvenser

Okontrollerad genombrottssmärta får allvarliga konsekvenser för patienterna i form av fysiska, psykiska och sociala komplikationer. Patienter som lider av mycket svår, spontan genombrottssmärta får störst problem.

Generellt sett innebär dessa problem att patienterna behöver mycket mer hjälp av vårdare och familj och att de eventuellt även drabbas ekonomiskt.^6,7 Patienter med genombrottssmärta fungerar sämre fysiskt på grund av sin smärta,⁶ vilket även får långtgående psykiska konsekvenser.

Fysiska komplikationer

Otillräcklig kontroll av genombrottssmärta hos cancerpatienter kan leda till sämre rörlighet, eftersom det kan göra ont att röra sig. Brist på rörelse kan i sin tur leda till förtvinade muskler, stela leder, trycksår, förstoppning och lunginflammation. På lång sikt kan orörliga patienter utveckla djup ventrombos - ytterligare en livshotande sjukdom. Det kan även vara svårt att sova,^{6, 7} vilket kan få långtgående psykiska konsekvenser.

Psykiska komplikationer

Patienter med genombrottssmärta uppger att de får ökad ångest, blir deprimerade och får oväntade humörsvängningar. Sömnlöshet på grund av genombrottssmärta bidrar till känslor av ångest och depression och skapar en ond cirkel av obehag och psykiskt lidande. Det kan även vara svårt att delta i sociala sammanhang.

Sociala problem

Patienter med rörelserelaterad genombrottssmärta påverkas i det dagliga livet på flera olika sätt. Det blir svårt att genomföra grundläggande dagliga aktiviteter som att tvätta sig, gå, utföra hushållsarbete och handla. Det kan vara obehagligt att delta i sociala sammanhang, vilket gör att patienterna undviker att vara tillsammans med familj och vänner. Detta skapar i sin tur en känsla av isolering. Det är även möjligt att patienterna inte kan fortsätta att arbeta, vilket skapar ekonomiska problem.

Smärta får långtgående konsekvenser, utöver de som gäller den drabbade individen. Nära familjemedlemmar och vårdare påverkas när patienten fortsätter att lida. I USA har genombrottssmärta identifierats som ett stort folkhälsoproblem som har samband med underbehandling av smärta. Det anses vara en vårdkvalitetsfråga på nationell nivå.¹⁵